De nakna kejsarnas ringdans

Vi har valt titeln tanke på H C Andersens underbara saga ”Kejsarens nya kläder”. Vi vänder oss emot en mängd felaktiga synsätt och metoder som används inom ekonomin. Det behövs ett barn som ropar: ”Kejsaren är naken!” för att få fjällen att falla från ögonen på de som utövar eller använder en rad metoder som saknar intellektuell grund, men som ändå används dagligen världen över. Ja, somliga år delas t o m Nobelpriset ut till arbeten som saknar intellektuell grund, som när man belönar olika metoder att värdera värdepapper.

Denna text är samtidigt ett rop efter civilkurage hos människor som bär ansvar för utbildningen av ekonomer i Sverige och annorstädes eller som ansvarar för lagstiftningen och rekommendationer för företag och deras redovisning, samt de som utövar denna konst och använder sig av resultatet, t ex revisorer och företagsledare. Det går inte att skydda sig med att säga att vi följer reglerna när dessa är direkt felaktiga och förorsakar stor skada för enskilda företag och personer och därigenom minskar levnadsstandarden i världen.

Det har under senare år uppdagats en rad skandaler, där företagsledare och deras närmaste medarbetare avslöjats som skurkar i det att de inte redovisat företagets på ett riktig och relevant sätt.

Det är inte detta förhållande vi tar upp i denna skrift, utan det faktum att nuvarande och kommande regler för redovisning omöjliggör en relevant och rättvisande redovisning av företagets transaktioner och vad värre är, att detta resultat används som underlag för viktiga beslut. Detta trots att den ekonomiska redovisningen inte innehåller någon information som är användbar för att fatta viktiga beslut i ett företag.

Det hela beror på att en rad fundamentala sanningar förbises eller negligeras trots att man vet att de innebär att de metoderna man använder i själva verket är omöjliga att tillämpa. Ändå fortsätter man att ta häftigt betalt för tjänster som är värdelösa för kunden.

Vad är det då som man gör fel? Låt oss göra en snabb sammanfattning, men först deklarera att den dubbla italienska bokföringen är en av mänsklighetens större uppfinningar. Tillsammans med masugnen är bokföringen den enda teknik som fortfarande används från fjortonhundratalet. Rätt skött fungerar den bra för att registrera transaktioner i ett företag, men inte till något annat.

 

Begreppet värde

 

Man behandlar värde som om det vore en egenskap hos ett föremål eller en företeelse. Som om man kunde mäta och beräkna ett värde och uttrycka det i monetära termer. Det finns hela yrkeskårer som lever på att värdera aktier, fastigheter, antikviteter m m. Dessa människor vet, likaväl som alla oss andra, att värde är en känsla hos betraktaren och inte en egenskap hos föremålet. Värde kan inte ens uttryckas i monetära termer, bara med ord.

Alla metoder att värdera ett föremål eller en företeelse, som slutar i ett monetärt belopp är per definition fel. Så enkelt är det.

Det spelar ingen roll om man krånglar till det genom att använda DCF - metoden1 eller reala optioner eller bara tar till en vinstmultipel.

Många blandar ihop värde och pris. Men om det vore samma sak skulle all handel omedelbart upphöra. Om köparen skulle betala det fulla värdet av den sak han är spekulant på, skulle han avstå och vänta på ett tillfälle där han kunde köpa något, som i hans ögon är värt mera än att ha kvar motsvarande mängd pengar.

Därför kan en revisor inte garantera att ett företag tagit upp sina tillgångar till det rätta, eller ens försvarbara, värdet i sin balansräkning trots att ha måste enligt lagen. Han kan bara kontrollera att det är rätt räknat.

Än svårare blir det nu när företagen ska ta upp sina tillgångar till det s k verkliga värdet enligt IFRS (Inernational Financial Reporting Standards), särskilt som detta verkliga värde ska beräknas med någon metod som per definition är fel enligt ovan.

Ett värde uppstår i kombinationen av fysiska resurser och mänskliga kompetenser och är som sagt en känsla hos iakttagaren. En enskild tillgång kan således inte ha ett eget värde då det krävs andra resurser och kompetenser för att det ska uppstå. En balansräkning kan därför per definition inte återge tillgångarnas värden. Mjuka värden och s k intellektuellt kapital kan därför aldrig noteras i en balansräkning.

Av samma anledning är eget kapital bara en saldopost i bokföringen som används för att kontrollera att den genomförts korrekt. Den saknar varje annan information. Likväl är det en central del av lagstiftningen runt företag.

Hela avskrivningsbegreppet var ursprungligen baserat på föreställningen att man skulle kostnadsföra en investering allt eftersom den förslets och därigenom minskade i värde. Men det man skriver av på är det historiska priset som ju inte ändras med tiden och som inte har så mycket med tillgångens värde att göra, mer än att beslutsfattaren hellre investerade i tillgången än behöll pengarna i företaget vid tidpunkten för beslutet.

Hela begreppet avskrivningar kan med fördel försvinna i samma ögonblick som man förstår att en balansräkning inte återger ett företags ställning utan i stället är en förteckning över vissa tillgångar och vissa skulder.

Samma ögonblick som man tar konsekvenserna av denna insikt blir man också varse att resultaträkningen i ett företag inte återger företagets resultat utan snarare är underlaget för beräkning av bolagsskatten.

Den grymma slutsatsen är att det finansiella perspektivet är meningslöst och dödsdömt när det gäller att bedöma ett företags värde. Det avgörs i stället av ledningens förmåga att övertyga intressenterna om att företaget kommer att överleva, växa och vara lönsamt.

Värde kan bara uttryckas i ord inte i siffror!

 

Prognoser

 

Man inbillar folk att man kan göra pålitliga prognoser. Att det finns fysikaliska bevis i bl a kaosforskningen att framtiden är genuint oförutsägbar nonchalerar man, bara man får sälja sina förutsägelser för dyra pengar.

Prognoser är bara gissningar och inte värda mer än spåkäringars kikande sina kristallkulor.

Likväl läggs det ner en närmast oändlig möda på att göra budgets i många företag. Förutom det pedagogiska i att på så sätt lära sig hur saker hänger ihop ekonomiskt är arbetet bortkastat i ett företag som arbetar i konkurrens. Att styra företag efter budget i stället för att blixtsnabbt ställa om det efter omvärldens förändringar är att slösa bort kapital och försämra för framtiden och just ett exempel på den vanvård som beskrivs i ingressen ovan.

Vi lever i en tid som karaktäriseras av plötsliga, snabba och ofta brutala förändringar som drabbar stora företag såväl som små. Ett hundra av världens tusen största företag förlorade 55% eller mer av aktiernas pris på mindre än en månad någon gång under de senaste fem åren. Ingen går säker. Att tro att man kan göra upp en budget och följa den i ett år framåt är rätt och slätt vanvård.

 

Risker

 

Man definierar risk som en händelse som kan negativt påverka företagets förmåga att nå sina mål på ett uthålligt och etiskt sätt och drar därav slutsatsen att man ska leta efter sådana händelser och söka motverka dem.

Men eftersom framtiden är genuint oförutsägbar kan vad som helst hända. Det är därför meningslöst att söka förutspå vilka händelser som kommer att inträffa. I stället bör man leta efter vilka omvärldsfaktorer som skulle kunna påverka företagets förmåga att nå sina mål på ett uthålligt och etiskt sätt oavsett hur och när.

Man skiljer heller inte på risk och osäkerhet.  Att handla under risk betyder att alla möjliga utfall av beslutet är kända. Det är fallet när man t ex kastar en tärning. Att handla under osäkerhet betyder att alla möjliga utfall är inte kända. Det är den vanliga situationen en företagsledare befinner sig i. I själva verket finns det ett närmast oändligt antal utfall av ett beslut sett på lite sikt.

Att då välja ut ett begränsat antal möjliga utfall och uppskatta deras sannolikhet att förverkligas inom en viss tid, så som man gör i traditionell Risk Management, är meningslöst. Så länge sannolikheten är större än noll för en händelse är det bara en tidsfråga när den inträffar. Det kan ske i dag eller om hundra år.

Att tona ner allvarliga händelser med låg sannolikhet är därför att öppna upp företaget för katastrofer, i stället för att skydda det mot sådana. Sådan Risk Management motverkar således sitt syfte.

I stället för att fokusera på händelser och deras sannolikheter bör man fokusera på omvärldsfaktorer och företagets relationer till dessa. Det är de som avgör om faktorn kan påverka företaget eller ej.

 

Paradigmskifte

 

De stabila normer som ekonomer och företagsledare vant sig vid att arbeta under håller nu snabbt på att raseras. En intressant iakttagelse vi gör när vi talar om dessa frågor är att äldre och erfarna företagsledare utanför den finansiella världen inte har några svårigheter att stämma in i våra påståenden. De har sett tillräckligt av verkligheten för att genomskåda myterna kring redovisningen.

Våra teser är betydligt mera omskakande för nyutexaminerade civilekonomer. Det tyder på att utbildningsväsendet släpar efter och behöver förnyas på dessa punkter.

Utvecklingen av den nationella lagstiftningen och de internationella reglerna för hur man kan och ska använda den ekonomiska redovisningen har gått åt fel håll. Det har handlat om allt snävare regler för att ta fram meningslösa tal som man sedan använder för att bedöma företag. Det skulle vara intressant att få veta när verklighetens tryck blir så stor att systemet rasar samman. Processen har onekligen påskyndats i och med att man nu inför ”verkliga” värden i balansräkningen.

Allmänhetens förtroende är med rätta lågt för finansvärldens jonglörer, och det skulle minska ännu mer om det blev känt att de regler de följer och de metoder de använder i stora delar saknar intellektuell grund.

 

Finns det någon lösning?

 

Ja det gör det, men inte genom att lappa och laga nuvarande redovisningssystem. Det handlar om betydligt radikalare grepp. Förhoppningsvis kan en övergång ske någorlunda mjukt genom att räkenskaperna förpassas till en not i årsredogörelserna och företagens affärspositioner samt deras handlingsfrihet återges och förklaras.

Vi har som första försök föreslagit The Baseline™ Reporting.

Den går ut på att man först definierar företagets affärsidéer på ett enhetligt och systematiskt sätt. Man måste veta på vilket sätt företaget tänker tjäna pengar för att kunna skapa sig en uppfattning om dess förmåga att göra så.

Sedan mäter man respektive affärsidés och hela företagets handlingsfrihet för att se vilka faktorer som hotar företaget från att tjäna pengar.

Vidare mäter man företagets effektivitet i sitt agerande för att se hur väl ledningen lyckats placera företagets produkter och tjänster på marknaden, och hur det uppfattas av de anställda, finansiärer, allmänheten och andra viktiga intressentgrupper.

Slutligen kopplar man ihop dessa mätningar och planerade åtgärder för att förbättra situationen för företaget med hur väl ledningen använt den del av kassaflödet som de kan använda till att utveckla företaget.

I alla dessa fyra steg har vi tagit fram metoder och verktyg som finns beskrivna i boken ”The Baseline Revolution”, se www.baseline-revolution.com samt i Performance Based Reporting – New Management Tools for Unpredictable Times.

 


1 Discounted Cash Flow metoden som beräknar nuvärdet av framtida kassaflöden som verksamheten antas ge upphov till. Det är den mest använda metoden för att värdera företag över hela världen.