Per Erik d.ä.

Vid 10 års ålder intogs han i Wästerås skola (1733). Studerade där och i Uppsala till dess han år 1744 blev student i Uppsala, varefter han fortsatte studierna i Uppsala till år 1752, då han promoverades till Magister och därefter den 4 oktober 1752 blev prästvigd. Han ägnade sig därefter åt lärarkallet och blev år 1756 vice rektor i Arboga skola samt pastorsadjunkt i Arboga församlingar. På prästmötet år 1758 var han orator. År 1759 transposterades han till rektor i Nora skola och befordrades där till ordinarie rektor år 1760. Här kvarblev han i denna verksamhet under 24 år. Jämte skolan förestod han åren 1760 – 1762 (i 2 år) ”med full cura” Nora pastorat…

…Under 13 år förestod Kihlstedt bruksförsamlingen vid Rocksholm och var jämväl brukspredikant vid Wedevågs bruk.

Hans presterliga verksamhet förde honom i kontakt med prosten Lars Tunelius familj, vilket resulterade uti giftermål med äldsta dottern i huset Anna Brita Tunelia den 14 mars 1762. – Möjligen var de förut bekanta, alldenstund hennes fader var född i Kila socken och således torde haft ett visst intresse för den nya skolrektorn. – By Achird (Own work) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia CommonsAtt längtan till gamla hemtrakterna låg dold på djupet hos Kihlstedt framgår därav att han – 60-årig och trött på skolundervisning – när grannsocken till hans födelsebygd Romfartuna blev ledig sökte detta pastorat och bland 16 sökande utnämndes till kyrkoherde i Romfartuna den 8 november 1784 samt tillträdde pastoratet 1786. Här kvarstannade han sin återstående livstid och blev den 31 juli 1795 hedrad med prosttitel. Han avled i Romfartuna den 13 september 1797 – till följd av en – ”genom mödosamt predikande” – i förtid brusten böld i levern – och ligger begravd å Romfartuna kyrkogård…

… Hans sex söner lät på graven resa en vacker vård – en obelisk krönt av en glob och omgiven av ett järnstaket. – Sonen Gustaf donerade år 1824 till gravens underhåll en fond, som skulle förvaltas i socken, men som numera är totalt försvunnen.

Per Erik Kihlstedt var en mycket noggrann och arbetsam man, men kunde för personer, som ej närmare kände honom förefalla något trög och inbunden. Så var dock ej förhållandet, ty han var en dugande person med stor sinnesstyrka och ovanliga kroppskrafter. Han var en flärdfri man, som satte föga värde vid titlar och yttre utmärkelser, och det berättas att, då han utnämnts till prost – en titel av värdighet, som han ej på minsta vis fikat efter – han ansåg onödigt att ens insända till domkapitlet i Wästerås 2 riksdaler för fullmaktens lösande.

Källa: Anteckningar om Släkten Kihlstedt och med denna befryndade Släkter - Tyko Kihlstedt